Anders Chydenius - de mänskliga rättigheternas första förkämpe

Österbottningen 24.2.1979

"Mörker passar med barbarer men ej med en fri republikansk anda".

"Fädernesland utan frihet och förtjänst är ett ord av en liten betydelse".

"Här födes folk, men då de skola gagna, saknas de bland medborgare".

"Högheten smälter till wäder, när ingen betjäna oss, och herrawäldet är slut, när lydande är borta".

"Med den frihet, om wilken jag talar, förstår jag den förmå war medborgare bör genom ett rikes lagar och författningar äga att befordra egen sällhet så långt, att man inte störer sina medborgares eller hela samfundets sällhet".

"Dygden smutsas ej av belackares svärta, hon luttras ifrån slagget och giver en dubbel glans".

Tankarna ansluter sig inte till denna dag, även om man nästan så kunde tro. Det är prosten Arders Chydenius som har uttryckt dem på 1700-talet. Mannen bakom vars panna dolde sig en ovanligt snillrik hjärna.

Varje lärobok i nationalekonomi kan berätta, att denna man redan 11 år före Adam Smith, nationalekonomins fader, presenterade liberalismens tanke och riktlinjer. Kunde det dåförtiden vara så betydelsefullt att man råkade leva och arbeta i periferin långt från stora bosättningscentra? Detta är inte den enda frågan som sysselsätter tankarna, då det gäller Anders Chydenius.

Ungdomen och studietidne

Anders Chydenius blev Gamlakarlebybo först vid 16-års ålder, då hans far, som tidigare verkat i Sotkamo, år 1746 valdes till kyrkoherde i Gamlakarleby. Alla kyrkoherdens tre söner, Samuel, Anders, och Jacob hade hunnit en god bit på skolvägen.

Anders studerade på den tiden vid Åbo Akademi, men vistades längre tider i hemmet. Då började den nybyggda prästgården i Gamlakarleby med sitt stavspånstak kännas som ett hem. På hösten 1750 reste Anders och Jacob tillsammans till Uppsala där den äldsta brodern redan flere år hade studerat och var då kurator för den finska nationen. Från denna tid härstammar uttrycket "kuratorns intelligenta bror", magister Anders Chydenius. I Uppsala studerade de naturvetenskaper under ledning av självaste Linné, men också latin, matematik, kemi, fysik och astronomi m.m. Anders Chydenius blev filosofie kandidat och promoverades till magister 1773 - visserligen i sin frånvaro, ty under tiden hade han blivit prästvigd och mottagit själasörjarens ämbete i Nedervetil kapellförsamling. I detta skede ingick han äktenskap med handelsmansdottern Beata Magdalena Mellberg från Jakobstad. Hans samtida visste berätta att äktenskapet var mycket lyckligt.

Mångsysslaren

Hoppet från studentkretsarna till ett samhälle bestående av trettio gårdar, det lilla kapellet i Nedervetil, tycktes inte ha rubbat hans sinnesro, utan tvärtom väckt en väldig aktivitet hos honom på livets olika ornråden så att blotta uppräknandet får andan att tryta hos den svagare.

De stenbundna backarna runt hans lilla ämbetshus, lät han röja upp till åkrar. Man vet att han till och med torrlade kärrmark. Mellan prästgårdens huvudbyggnad och ån anlade han en trädgård som i sitt slag torde ha varit den första på orten.

Medicinalväxter

Där odlade han bl.a. medicinalväxter. Han fick några Nedervetil bor att intressera sig för trädgårdsodling, och med dem grundade han ett "bolag" i syfte att odla tobak. Men bland hans många sysslor torde ha funnits sådana, som inte väckte omgivningens intresse. T.ex. fåraveln torde ha varit en hobby som hade väckt omgivningens förvåning. Till att börja med införskaffade han några spanska får av god ras med vilkas tillhjälp det var meningen att förbättra rasen på orten, men av någon anledning överskred intresset alla gränser.

Man skaffade sedan nya och nya får och slutligen även getter och bockar. Detta fortgick tills dessa djur en vacker dag åt upp kyrkoherdens och hans hustrus köpta festkläder i Stockholm som burits ut för vädring - i sin sjålvbiografi tycks Chydenius dra sig historien till minnes.

Det fanns en sak som förvånade omgivningen. Anders Chydenius hade under sin studietid i Uppsala under ledning av Peter Kalm gjort sitt pro gradu-arbete, vars rubrik var "Amerikanska Näverbåtar". Peter Kalm hade själv, vistats i Kanada och noggrant studerat indianernas näverkanoter, just denna omständighet hade gett stoff till hans egen doktorsavhandling. Det var ju inte underligt att han väckte sin intellektuella elevs intresse för dylika båtar. Traditionen vet berätta, att Chydenius under sin tid i Nedervetil i praktiken hade försökt tillverka en näverbåt kanske till och med lyckats i sitt försök. Den traditionella träbåten var dock bättre under de rådande omständigheterna i Vetil å och därför väckte väl kyrkoherdens sysslande med näverbåten närmast omgivningens löje. Misstag sker ju för envar. Alla livets fenomen tycks ha varit intressanta för hans rörliga intellekt. Han tycks ha lyckats mycket bättre med att utveckla en vanlig handkärra, t.o.m. så bra att hans modell togs i allmänt bruk Om denna handkärra och om att hindra mossan att växa pä åkrar skrev han sin första publicerade artikel, som prisbelönades av det nyligen stiftade Finska Hushållssällskapet.

Chydenius hade inte förgäves studerat naturvetenskaper redan i Uppsala. Under sina år i Nedervetil bekantade han sig allt mer med läkarvetenskapen genom att studera anatomi och annan litteratur på området. Han blev förtrogen även med medicintillverkningen. Chydenius odlade själv medicinalväxter och byggde sig ett eget litet laboratorium samt skaffade sig instrument. Speciellt var han intresserad av att bota barnsjukdomar. Han berättade att han även hade gjort mindre operationer t.o.m. ögonoperationer med nästan "otrolig lycka", som han själv säger. Det är allmänt bekant att Chydenius tillsammans med sin far satte i gång koppvaccinering i landet.

Riksdagen

Chydenius säger själv, att han efter prästvigseln var minst förtrogen med politiken, men efter att ha läst några exemplar av Riksdags Tidningen observerade han, att det också inom detta område kunde finnas frågor som väckte intresse och verksamhetslust. Efter att han hade blivit vald till 1765 -1766-års riksdag som representant för kapellanerna i Österbotten, således till prästeståndet, hörde han till dem som yttrade sig flitigast under plena Han var medlem i 4 utskott.

Huvudsaken för honom under hans Stockholms år blev dock inte det normala riksdagsarbetet utan de litterära ståndpunktstagandena utgivna på eget förlag, egentligen pamfletter (flygblad), i vilka han ivrade för de enligt honom viktiga och rätta spörsmålen. Tack vare den strålande stilen och:författarens skärpa, i den tunna boken om stapelrättigheterna för de österbottniska städerna, blev det just denna riksdag som beviljade Vasa, Gamlakarleby och Uleåborg dessa s.k. stapelrättighetema.

Under samma mandattid föreslogs en konstgjord ökning av penningvärdet, som Chydenius ansåg vara en felaktig åtgärd och han publicerade en pamflett som riktade sig mot detta förslag. Publikationen väckte så stor förargelse att Chydenius uteslöts från prästerståndet. Han blev offentligt skymfad och man utfor i hotelser mot honom. Största delen av hans forna vänner vände honom ryggen och slutligen hjälpte inget annat än att han bad städerna om ursäkt för att sedan kunna fortsätta sitt riksdagsarbete. Men sedan gick det som det gick. Redan följande år visade utvecklingen att kapellanen från Nedervetil hade haft rätt.

Ännu under samma riksdags mandattid publicerade han på eget förlag ett vetenskapligt arbete vid namn "Den Nationale Winsten". Det är paradoxalt att han lät just detta sitt huvudverk publiceras utan namn - kanske förskräckt av den uppståndelse som hans tidigare publikationer väckt. Denna artikel väckte inte vid tiden för publiceringen sådan uppmärksamhet som hans pamflett om penningvärdet. Verket anses nuförtiden vara klassiskt, det vittnar om författarens självständighet och genialitet. Hans insats var oekså stor vid förnyandet av fiskestadgan och vid stiftandet av tryckfrihetslagen. Denna lag var den första i sitt slag i hela världen.

Den andra riksdagsperioden

Chydenius valdes till kyrkoherde i Gamlakarleby 1770 efter sin far, som till sin död hade skött ämbetet. Chydenius offrade församlingen och själavårdsarbetet all sin vitalitet och energi förutom den tid han vistades i Stockholm efter att ha blivit invald i 1778-års riksdag. Denna gång som reptesentant för kyrkoherdarna i Österbotten.

Inte heller denna gång lät han bli att svinga ordets svärd i frågor som han ansåg vara vikiga. Den första frågan gällde de dåtida lantarbetarnas situation. I Sverige var det nämligen vanligt att dela denna arbetskraft mellan bönderna genom lottning. Chydenius rättkänsla reagerade kraftigt mot ett så omänskligt förfarande. Han skrev boken Tankar om Husbönders och Tjänstehjons Naturliga Rätt. I denna bok var det inte fråga om mindre än kravet på mänskliga rättigheter, människans fundamentala jämlikhet. Borgarskapet, som nog hade gett Chydenius sin välsignelse då han förde sin kamp för kuststädernas stapelrättigheter, såg nu i honom en agitator, som med vett och vilja skadade deras egen sak.

Men ännu värre skakade Chydenius sina samtida och medlemmarna i sitt stånd genom sin kamp för religionsfriheten. Även i denna fråga anade han att han skulle stå ensam och därför visade han sitt förslag först för kungen för att få vetskap om hurudant mottagandet eventuellt kunde bli. Till hans förvåning blev kungen mycket intresserad - man vet ju att . kung Gustav III gärna förfäktade ideerna om frihet i synnerhet i början av sin tid som regent. Kungen lovade Chydenius sitt stöd - blott med detta stöd klarade han sig undan en likadan förföljelse som under tiden för penningreformen. Detta stöd besparade emellertid inte honom prästeståndets ogillande. Lagen om religionsfriheten trädde i kraft 1781 den nya tjänstehjonsstadgan först i början av 1800-talet.

Orsakerna till den nästan totala tystnaden som efter Chydenius' död 1803 rådde kring hans namn har varit många: att han skrev på svenska och inte på något av de storå världsspråken och att han inte var någon universitetsman ej heller strävade till att skapa en skola kring sig, han uppnådde ingen maktställning, och bodde långt från de stora bosättningscentra och sist och slutligen deltog han enbart i riksdagsarbetet under två perioder.

Professor Tuomas Anhava misstänker i sin artikel "Chydenius ja hänen jälkimaailmansa (Parnasso 4/78) att ett av de mest vägande skälen kunde ha varit något slag av ogillande: "En tanke som ligger nära till hands och som inte tidgare har framkastats, är att speciellt det egna ståndet, prästeståndet, ogillade sättet på vilket Chydenius med kung Gustav III stöd genomdrev lagen om religionsfrihet.

Detta missnöje fick sitt uttryck i den tystnad och glömska som omgav hans liv och verksamhet. Den rådande situationen här i hembygden var likadan. Han var för olika, han verkade på för många områden, han var för synlig för att bli förstådd och for att smälta in i mängden. Han ansågs kanske vara en svärmare som än arbetade för en idé, än för en annan. Då han brukade stanna på gatorna i Gamlakarleby för att prata med de fattiga och de mest ömkansvärda, kan även det ha ansetts vara i någon man olämpligt.

Någon orsak måste det finnas tili att i Läsesällskapets bibliotek vars stiftande medlem han var, inte då och inte heller senare finns ett enda av hans verk. (Dock bar detta bibliote länge hans namn).

I den ovannamnda artikeln påpekar professor Anhava att inte heller Snellman som länge i sin ungdom vistades i Gamlakarleby, hade bekantat sig med Chydenius skrivelser, ej heller familjen Tengström som var besläktad med Chydenius Man nödgas dra den slutsatsen att inte ens de mera upplysta representanterna för den äldre generationen hade lästt Chydenius böcker eller spritt kunskap om hans produktion.

Då Chydenius-Institutets verksamhetsledare licentiat Nils Andersson kom till orten, berättar han att någon äldre person hade hälsat honom välkommen med orden: "ja, du skall gräva fram Näver-Ants skrivelser". Återspeglar inte denna mening något slag av reservation.

Trots att Chydenius-Institutets huvuduppgift inte kommer att bli att utreda dessa frågor, tror jag att någon inom den närmaste tiden kommer att göra det.

Förrän detta sker: de som kan läsa Chydenius på sitt eget modersmål må inte försitta denna chans. Hans tankar och idéer är inte föråldrade och hans litterära stil är njutbar.

Text: Annikki Wiirilinna

Bildtexter:

Anders Chydenius - en förespråkare för de mänskliga rättigheterna.

President Urho Kekkonen fick på fredagen i Helsingfors det första exemplaret av Anders Chydenius 250-årsmedalj. Medaljen gavs som erkänsla för presidentens arbete regionpolitiken till fromma. Exemplar nummer två av medaljen ges åt Karleby stad som tack för den välvilliga inställningen till Chydenius-institutet i dess startskede.
Chydenius-institutet har låtit slå en medalj med anledning av Anders Chydenius 250-årsjubileum. Medaljen är ett verk av konstnären Bo Aurén.
En del av medaljerna förfogar lnstitutet själv över. De skall ges till mänskor och organisationer som driver samma intressen som institutet. Resten av upplagan säljs till enskilda, till företag och samfund, vilka på detta sätt kan stöda institutets arbete för Mellanösterbottens utveckling.
250-årsfestligheterna inleds idag med Chydenius-institutets jubileumsfullmäktige och en symfoni på eftermiddagen. På söndagen blir det en medborgarfest i Yrkesskolan och på måndag två seminarier, ett prästseminarium och ett för ekonomiska frågor.

I Karleby. prastgård levde och verkade Anders Chydenius under en stor del av sitt liv.